Saknar dig min lilla Alma......saknar det vi skulle ha haft om du varit här... önskar att du hade varit här nu och lekt och busat med dina syskon. Tagit hand om din lillasyster och busat med Wille. Tror att du och Maja hade varit ganska lika.

Tänker väldigt mycket....tänk om....tänk om....

Funderar mycket hur det hade varit......just nu....om du hade varit kvar!

Känner att jag hade velat gå till din grav,bara få sitta och fixa där ett tag och fundera och prata lite tyst med dig.

Kan inte skriva nu utan att börja gråta så resten får vara osagt......det gör så ont!

 

♥Älskar dig föralltid!♥

Älskade lilla Alma,jag saknar dig så otroligt mycket idag. Kan inte förklara..... bara önskar att du vore här....att vår familj vore hel! För det är ju alltid en femtedel som fattas.......när du är i himlen.....

Samtidigt vet jag att du har det bra där du är nu, men önskar så att livet inte var så hårt och orättvist och känslokallt .......att det tog dig bort från oss.....din familj!

Ska gå upp och lägga mig bredvid din lillasyster i sängen och försöka vara glad åt det vi har här nu...... men ibland är det svårt!


Finns inget att göra när hjärtat gråter!

Har tyvärr inte fått fonden till Alma att funka,som jag misstänkte. Känns jättetråkigt! Hon hade varit värd det och alla andra barn med hjärtproblem såklart. Nåväl ska iaf skänka en slant till hjärt och lung fonden imrogon till hennes minne,för det kan man iaf göra.

På hjärt och lungfondens hemsida finns det en sida Minnesgåva, där kan man tillägna gåvan en speciell person. Så det kommer vi att göra imorgon och hoppas och ber att det hjälper något annat litet barn att överleva!

Hjälp oss gärna och skänk en liten slant till alla hjärtsjuka, varje gåva är så viktig och tillsammans gör dem att forskningen går framåt. För hade tex Alma fötts för 10 år sedan så hade hon inte alls haft lika stora chanser och möjligheter som hon hade 2008. Allt går framåt !

Skänk en liten slant du med!

Har suttit och fixat en minnesfond i Almas namn, som jag tänkte annonsera om nu på tisdag då det är 2 år sedan hon dog. Men då skulle man först godkänna den via en länk i ett mail....och det går såklart inte....när något blir fel.....och jag har absolut inte tålamod eller nerver för det just nu......blev så besviken att den inte funkar så jag sitter och grinar. Är väl pga alla känslor med såklart.....men jag förstår inte varför allt bara ska tjorva!


Hade varit en sådan fin grej att göra, att fixa den i hennes ära och samtidigt skänka/samla in pengar till barn kardiologin/barn med hjärtfel. Tvivlar på att jag kommer att hinna få det att funka innan tisdag....   ska ringa till hjärt och lung fonden som har sidna och höra iaf imorgon.


Får väl gråta en skvätt här för mig själv och hoppas att det känns bättre sedan!  :(

Tänkte så mycket på Alma igårkväll, låg i sängen med barnen och kunde inte låta bli att gråta.(Tur att dem sov) Snart är det två år sedan hon dog vår lilla ängel, det känns verkligen inte som det och jag frågar mig fortfarande Varför! Varför vår vackra,starka lilla tjej inte fick vara här hos sin familj!

Känns ändå så skönt att bara få gråta ut ibland och bara släppa alla känslor lös.

Hade gett allt i världen för att få se min älskade lilla Alma igen, att få ha henne i famnen en sista gång.


Varför ska världen vara så orättvis?

En annan änglamamma som jag lärt känna la upp denna vackra sång på Facebook, lyssnade på den och grät sången ut. Så vacker och så sann.....precis hur man känner sig då man förlorat det värdefullaste man har!!

Så lilla Alma gumman, den här sången är till dig. Du vår kämpe som försvann ifrån oss allldeles för snabbt, vår solstråle som alltid lyste upp våra dagar. Önskar så att du kunde vara här igen, att du aldrig hade farit till himlen......utan kunnat vara här och umgås med din familj.  Du hade varit nästan 2 1/2 år nu...stora damen...och snart kommer den där hemska dagen i maj då du har varit borta i två år. Kan inte förstå att det är två år sedan,det känns inte som så länge sedan vi hade dig här.

Saknar dig så otroligt mycket, du finns i Mammas hjärta varje timme var sekund!!

Februari är alla hjärtebarns månad, och varje år föds det tusen barn i Sverige med hjärtfel. I år ska dem samla ihop pengar till något som kallas Gertrud- ett videonätverk som ska knyta samman barnhjärtmottagningar över landet. Detta ska göra barnhjärtvården mer tillgänglig och jämlik för alla barn oavsett var i Sverige de bor.

Jag hoppas innerligt att dem får ihop rejält med pengar så att detta blir verklighet. För på det viset kan man rädda liv och kanske undvika att folk råkar ut för det ofattbara vi gjort.  Lilla Alma är ju fortfarande med oss, det kommer hon alltid att vara.....men som en liten ängel i himlen. Även om hon hade ett väldigt allvarligt hjärtfel och aldrig skulle ha haft en "helt" hjärta, så var prognoserna goda och operationssättet hade förbättrats för just det hjärtfelet och dem allra flesta barn med detta överlever och kan leva ett funktionellt liv. Vi hade otur  :(

Så skänk en slant,det behöver inte vara mycket.....men gör vi alla det så bidrar vi till att fler barn överlever och att familjer ska slippa gå igenom det ofattbara-att förlora ett barn!

Saknar min lilla Alma.....

....inga ord kan beskriva det.....

Varför skulle världens finaste och gladaste lilla flicka tas ifrån oss?

*du är så älskad och saknad,av dina föräldrar och din storebror*

Saknar min ängel ikväll.........


Undrar om du märker där uppe i himlen när vi tänker extra mycket på dig här hemma,
dem gånger vi önskar att du kunde vara här i vår famn.  Att vi kunde få känna dig här hos oss!
Att vi önskar att vi kunde få se ditt leeende och se dig leka och busa med dina syskon.

Försöker komma ihåg hur det kändes att ha dig i famnen och ligga bredvid dig om nätterna......men jag kan inte.....kan inte komma ihåg den känslan........och det gör så ont. Jag vill ju aldrig glömma det!

Tårarna kommer.....och lättar trycket i bröstet en aning.....för tillfället....

Varför? Varför du? Varför vi?

Sitter och skriver ut bilder på Alma som mormor ville ha att rama in, börjar alltid gråta varje gång jag går igenom cd-skivorna med bilder. Hon var så otroligt vacker och alltid glad och busig.....såg även bilderna från hennes Op i Göteborg.....och dem är riktigt jobbiga att se. För då var hon verkligen inte lycklig och mådde inte så bra, det bara skär i hjärtat när man ser dem. Vill inte sätta ut dem på bloggen för många av dem ser riktigt otäcka ut och vill inte skrämma slag på alla.

Tänk så starka småbarn ändå är, som klarar av stora Op och repar sig så fort. Synd bara att Alma inte fick fortsätta sitt liv här med oss......förbannade blodpropp säger jag bara. Varför ska man få sådana,borde inte få bli så! Hon som hade repat sig efter Op, det ends vi hade problem med var hennes mat,som visst är ett vanligt problem hos Hjärtebarn.....men så helt plöstligt får hon en propp och allt gick så fort att ingen hann göra något.

Varför, varför,varför???????

Skrev åt en annan person som förlorat sin dotter om sorgen, att den blir tyvärr inte mycket bättre, dock kommer dem där riktiga svackorna mer sällan och när dem kommer vet man hur man ska ta sig igenom dem. Men den där riktigt onda rent fysiska sorgen,finns nog kvar väldigt väldigt länge. Det har inte blivit bättre för mig ännu iaf och ändå är det snart 1 1/2 år sedan Alma dog.

Har ända sedan Alma dog velat göra en tatuering. Har dock inte bestämt helt säkert vad jag vill ha, men ett alternativ är denna sovande babyängel som ligger på ett moln i himmelen:

Vill ha något som är en symbol för Alma,inte att det är just hon.....men att det kan vara hon....förstår ni hur jag tänker? Den är så söt denna lilla ängel,dock inte inte lika söt som Alma,det kan ju ingen vara!

"Puss och kram till tig min lilla gumma där uppe i himmelen,
du finns alltid i mammas hjärta och tankar!"

Idag för två år sedan föddes en av världens vackraste tjejer, vår lilla Alma. Kommer aldrig att glömma den dagen, och speciellt inte hur lycklig jag var att vi fått en tjej. Då hade vi en av varje och det var alldeles perfekt!

Tyvärr blev ju glädjen inte så långvarig, men vi fick sju otroliga månader med vår solstråle och det är dem bästa månaderna i våra liv. Dem kommer vi alltid att komma ihåg även om dem innehöll mycket oro och rädsla så är det viktigaste den kärlek och den kämparglöd vi hade då hela familjen.

2 år skulle hon ha fyllt idag(fast hon fyller väl fortfarande det trots att hon är i himlen), hon hade nog varit en go liten tjej som knatat runt här hemma och busat med Wille och pinat Cesar(vår hund) lite  :) Tidigare idag satt jag vid datorn och kollade på bilder på gumman, då ringde telefon. Var tvungen att springa och svara....och när jag kommer tillbaka till vardagsrummet sitter Wille vid datorn och ser jätteledsen ut. När jag kommer fram till honom börjar han gråta och hoppar upp i min famn.

"Jag saknar Alma, mamma!" säger han och tårarna sprutar. Säger i telefon att jag måste sluta, kramar om Wille och säger att det gör mamma med. Sen sitter vi där vid datorn och gråter tillsammans en tag och kommer fram till att ibland måste man få vara ledsen och gråta. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna när jag såg hur ledsen han var,hur mycket jag än försökte.

Ikväll var vi till graven, hade knåpat ihop ett hjärta av röda rosor och blad som vi satt framför graven. Vi tog dit färggranna ljuslyktor och tände alla ljus.  Det såg så mysigt ut,tyvärr kan vi inte fota mörkerbilder med kameran så det syns inte hur fint det var med mörkret och alla ljus.

Pratade lite med gumman,sa grattis och att vi saknar henne och tänker på henne. Wille sa också "grattis Alma" och tittade upp mot himlen.

Pga kylan kunde vi inte var där länge med barnen men fick iaf göra fint och prata lite, så känns det helt plötsligt lite bättre iaf!

Känns att det var nyss hon blev en ängel, och ändå skulle hon nu fyllt två. Det går inte riktigt ihop i ens huvud, för det var ju så nyligt.......men ändå så länge sedan för vi har ju fått en till familjemedlem sedan dess. Man blir inte klok när man börjar fundera för mycket.

Men saknaden känns såklart extra tung sådana här dagar och vi har alla i familjen våra upp och nedgångar, lite som en bergochdalbana är det med sorgen....just nu känns det som en riktig svacka....men vet samtidigt att det snart känns lite bättre igen.

Imorgon skulle vår lilla ängel Alma ha fyllt två år! Grattis lilla gumman var du än är och hoppas att du hör oss och märker att vi tänker på dig och saknar dig så extremt mycket extra sådana dagar.

Vi älskar dig, föralltid!